final!

Blogginlägg för torsdagen 28 oktober

Redovisningsdagar

Så, så nära och så, så stressande. Det var tråkigt att vi kände oss stressade när vi skulle köra igenom gestaltningen med ljus. Vi hade nog alla räknat med att vi skulle få tid att först göra i ordning med bild, ljud och ljus och sedan kunna köra igenom hela gestaltningen precis så som vi ville framföra den på den riktiga scenen. Jag tvivlade dock aldrig på vår förmåga att prestera men efter all tid och allt jobb vi har lagt ner bakom gestaltningen skulle det vara tråkigt om osynkad ljussättning skulle förstöra för oss. Vid dagens slut gick jag hem med bubblande känslor av irritation, stress och ofullständighet.

Beträffande  torsdaggruppernas redovisningar var det väldigt roligt att se vad de hade gjort och hur de framställde ett samhälles berättelse. Teatergruppen var fantastiskt duktiga, de fascinerade mig! De gjorde alla detta för första gången och eftersom jag själv känner obehag för att spela sådana roller var det roligt att se att de ändå lyckades så bra. De var jätteduktiga och det kändes riktigt proffsigt. Eftersom det var första gången för dem och att de klarade det så bra får mig att inse att det är kanske inte helt omöjligt att jag skulle lära mig att känna mig bekväm i sådana gestaltningar heller. Kan de så kan jag... eller?

Jag tycker också att gruppen med planscherna med nio personligheter av sig själva var väldigt trevlig och intressant att titta på. Det var spännande att se vilka personligheter de hade plockat fram, jag fann två av de tre planscherna mer ljusa och färgrika än den tredje. Genom att titta på dessa kändes det nästan som att man lärde känna personerna, åtminstone till en viss del. Många bilder kände jag igen mig i och jag började fundera på vilka slags bilder jag hade valt om jag skulle göra samma sak. En väldigt inspirerande och rolig gestaltning! Kanske gör jag en likadan någon gång.

Blogginlägg för fredag29 oktober

Dagen med stort D

Som vi väldigt väl vet fick vi skjuta fram vår redovisning från morgonen till eftermiddagen. Egentligen tycker jag kanske inte att detta gjorde så mycket eftersom vi ändå fick tid att köra igenom ordentligt under lunchen. Vad som var aningens irriterande dock var att det kändes som att vi hela tiden blev gruppen som fick flytta på oss för att andra grupper skulle få sina viljor igenom. Det var tråkigt att schemat inte var mer välplanerat och organiserat. För mig (som är väldigt van vid att ha allt planerat och organiserat)blev detta väldigt stressfullt, men jag tror att det handlar om vad man är van vid. En liten känsla inom mig säger olika institutioner vid Göteborgs universitet jobbar, planerar och organiserar olika och det är säkert inget fel i det, men allt gick lite kors och tvärs i just mitt huvud.

Vår gestaltning gick jättebra! Det var kanonroligt (kändes som när jag hade showdansuppvisningar i unga år J)och det kändes som att allt satt. Med tanke på publikens reaktioner och kommentarer kändes det som att vi fick fram våra budskap (i förhoppning om att vi inte var alltför tydliga). Jag tyckte det var viktigt att framkalla olika känslor och tankar hos publiken och jag tror verkligen att vi lyckades. Jag upplevde det som att gestaltnigen var väldigt uppskattad och Kattis fina kommentarer efteråt gjorde att min stolthet växte över vårt arbete.  

De andra gestaltningarna var intressanta att se, men eftersom schemaupplägget inte var så planerat blev jag trött och hungrig och intresset dalade ibland. Jag tyckte det var en härlig upplevelse att gå in i rummet med det stora lapptäcket. Det var så vackert och såg väldigt inbjudande ut. En rolig idé att krypa under täcket och lyssna på alla dessa ljud. Jag började fundera över hur döva människor har det. Tänk vad mycket de missar. Eller gör de verkligen det? Många ljud var bullriga och surrande som till exempel trafikljudet. Men jag kom fram till att de missar nog något ändå, tänk vad tyst det skulle vara annars, även om många ljud är störande och jobbiga finns det många, många ljud som jag upplever helt motsatt. Och visst finns det charm i att höra trafikbuller, det är exempelvis ganska intressant att jämföra trafikljuden i Sverige och utomlands, skarpa svängar, tutande och skrikande tillsägelser. Installationen gjorde mig helt klart uppmärksammad på att ljuden får stor plats i våra liv.

Titta inte på mig, titta inte på mig, vad glor du på? Den upplevelsen var också intressant. En känsla av obehag kröp in i mig men jag kunde inte riktigt bestämma mig för vad installationen skulle berätta. Nu i efterhand har jag tänkt att det kanske faktiskt var känslor av ångest som kom krypande i mig när jag var i det där rummet. Jag tror att det hade varit ännu mer effektfullt om man hade varit helt själv där och sett alla de där ögonen stirra och ljuden i bakgrunden. Installationen var häftig!

Jag är väldigt nöjd med det arbete vi har gjort och glad över att ha varit en del av den här gruppen, som har fungerat otroligt bra. Jag har lärt mig väldigt mycket om mig själv, hur jag tidigare fungerade i en skapande grupp och hur jag skulle vilja fungera. Jag har övat på att ta mer plats än vad jag är van att göra och uttala mina tankar och åsikter istället för att mest sitta inne med dem. Allt blir mer intressant och roligt när man är riktigt aktiv, sen är jag en person som ibland behöver tänka kring saker ett tag innan jag skapar mig en uppfattning men jag har lärt mig att det är också okej.
Jag har också lärt mig mycket om hur en grupp bör arbeta för att det ska fungera. Det är viktigt att alla lyssnar på varandra och att alla är villiga att kompromissa.  Jag ska ta med mig dessa kunskaper och plocka fram dem när de behövs. Jag är glad att vi har arbetat med sokratiska samtal där jag har lärt mig att bygga vidare på andras tankar och föreställningar och att det är okej att ändra sin åsikt när jag blir övertygad om att andra sätt att tänka kanske är bättre eller mer passande vad det gäller olika saker.

Det ska bli roligt att komma ut på vfu snart, jag kan säkert använda mina kunskaper redan då. Jag tänker att det är viktigt att förtydliga för eleverna hur mycket man kan lära av varandra och framförallt hur mycket man kan lära tillsammans med andra. Att skapa olika saker så som vi har gjort i den här kursen gör att vi utvecklar varandras redan befintliga kunskaper, vilket jag tror kan användas inom många olika ämnesområden i skolan.  

Tack alla för ett gott samarbete!!

/Sara

min onsdag

rosa. garn. full av flärd. svart. haas. nystan. buu. verkstad. snuva.  förstörelse. finslip. utveckling. styre. världsbild. jubel. belåtenhet. sammanhållning. frågetecken. utropstecken. kreativitet. glädje.  applåder. fattigdom. ljudeffekter. ändringar. sömnad. guldstjärnor.

finalvecka.. host

Vi kommer närme och närmre vårt mål, pust* vilken tur!

Måndagen tycker jag var full av energi. Jag kände mig glad och skapande hela dagen trots att jag var riktigt förkyld. Förkylningen har tyvärr inte blivit bättre så idag vilar jag mig ordentligt i hopp om att känna mig bättre imorgon.

Tillbaka till arbetet igår. Det kändes väldigt roligt när vi genom att köra igenom scenerna stumt kom på nya sätt att få fram våra budskap i stylingscenen och nyhetsscenen. Tänk vad man kan göra med lite teknik och lite snöre :)

I stylingscenen tycker jag att bilderna i bakgrunden är otroligt effektfulla och att de hjälper oss att få fram det budkskap som vi verkligen vill. Bilderna gör budskapet väldigt tydligt och scenen känns inte alls så ytlig som jag upplevde den innan. Tillsammans med marionettedockseffekten har scenen verkligen fått ett stort lyft och jag tycker att den ligger i klass med barnscenen som jag har tyckt varit den allra bästa hela tiden.

Likaså tycker jag att nyhetsscenen har förbättrats avsevärt. Textningen i bakgrunden gör scenen till en ny upplevelse och jag tror att det kan bli riktigt bra på en riktig scen där vi får mer utrymme. Jag gillar de olika delarna, vad som är viktigt tror jag är att vi inte stressar igenom scenen utan att allt får ta sin tid, då hinner publiken ta in alla intryck: nyhetsuppläsningen, textningen i bakgrunden, lokalnyheterna, vädret, rörelserna och tickandet.

Det stora frågetecknet är dock sista scenen. vad ska vi göra? jag tycker väldigt mycket om scenen och skulle vilja ha kvar den. Jag tror att om vi speedar upp den ordentligt med skyltar och bisarra och absurda saker kan den nog förbätttras. Jag gissar att just den här scenen är ett hett samtalsämne i dag och det ska bli spännande att se vad som blir av den.

Tidigare har jag ofta suttit och irriterat mig över att saker sägs på ett speciellt sätt eller att saker görs på ett speciellt sätt. På det personliga planet har jag i den här kursen arbetat med att säga vad jag känner och säga hur jag ser på saker och ting och även om mitt sätt att se på saker inte alltid stämmer överens med alla andras är det skönt att lufta tankarna och känslorna för att sedan kunna gå vidare med det vi håller på med. Det känns väldigt bra!

Jag tycker att det är helt fantastiskt att vi tillsammans kan vidareutveckla och komma på nya idéer. Ibland känns det som att de olika idéerna går runt, runt men oftast leder de till något bra. Känns det inte som att hela vårt arbetssätt är ett sokratiskt samtal? Hela tiden ställer vi oss utvecklande frågor och tillsammans försöker vi att besvara dem, vi argumenterar för vad som är bra och mindre bra.. intressant!

p.s Katti is back! Jag vet att det är fler än jag som tycker att det är skönt att ha dig tillbaka!

Jag hoppas att vi ses imorgon! Det är tråkigt här hemma!
/Sara

En intressant vecka

Den här veckan har gått från att vi i måndags morgon stolt visade upp våra 4 olika gestaltningar i de smågrupper som vi arbetade i förra veckan till att vi nu arbetar tillsammans i en enda stor grupp.

Det var väldigt roligt att se de 4 gestaltningarna och något jag tänkte på var att trots att vi tillsammans har följt kursens aktiviteter och processer så skapade vi ganska olika gestaltningar. Kanske är detta inte så konstigt eftersom vi alla har olika intressen, bakgrunder och olika erfarenheter i bagaget, det var i vilket fall verkligen skoj att se, höra och själv få tolka.

Eftersom vi inte hade någon lärare som vi kunde redovisa för under måndagen gjorde vi en andra redovisning under onsdagen. Detta tycker jag var synd för jag tycker inte det kändes lika bra som första gången och jag tror att mycket av detta berodde på att överraskningsmomenten var borta. Jag kände mig också lite dämpad av att vi inte visste riktigt vad vi skulle göra. Jag uppfattade det som att vi hamnade lite utanför processen ett tag och hann glida iväg från den. Kanske var jag bara trött, trög och förvirrad.

MEN under onsdagen och torsdagen spånade vi tankar och idéer gemensamt i helgrupp. Det dök upp roliga, intressanta och konstiga idéer från de flesta håll, själv kände jag mig tom och fullkomligt idélös! Vi bröt ner de gamla scenerna och plockade russinen ur kakan. Sedan började vi baka en ny kaka med russinen i åtanke. I Leif Strandbergs text står det att kreativa processer är sociala och att det äger rum i interaktion med andra och det är just det vi arbetar med här, vi byggde vidare på tidigare tankar och förmågor. Vi delade in oss i fyra nya smågrupper för att lättare kunna utveckla nya scener. Jag ingick i gruppen som började fundera kring scenen om skönhetens vara eller icke vara. Vad är fint? - vad är fult? Stylisten i scenen är tydligen den som avgör.

När jag gick hem i onsdags kändes det inte helt bra, det var förvirrande, oroligt och upproriskt. Jag kunde inte få ordning i tankarna och det gick runt. Jag såg ingen början och inget slut. Föreställningen som då skulle vara om nästan en vecka kändes obehagligt nära.

Torsdagen var en lång dag som vi utnyttjade bra. Trots att vi är en så pass stor grupp är vi verkligen grymma på att organisera oss och få saker och ting gjorda! En stor guldstjärna till oss! Vi gick igenom scen för scen gemensamt och bollade med varandra. Det här tyckte jag helt plötsligt kändes jättebra!

Vi arbetade väldigt bra när vi var i små grupper men jag kände att tankeutvecklingen kring ”vår” scen i vår grupp hade stannat av, vi kom inte längre. Därför kändes det som att det var dags för er andra att komma in med idéer till ”vår” scen och jag ville också vara med och utveckla de andra scenerna. Det kändes helt enkelt väldigt bra när vi började arbeta alla tillsammans. Trots att torsdagen var lång, att vi blev trötta och tappade motivationen på slutet tycker jag att det var en väldigt bra dag. Engagemanget och intresset växte!

Torsdagens arbete skapade ordning och reda i mitt huvud och jag kände mig glad och inspirerad när jag gick till skolan på fredagen. På förmiddagen visade vi upp vårt utkast för Susanne som vi även bollade idéer med. Vi diskuterade hur vi skulle gå vidare, vad vi behöver tänka på och vad vi egentligen menar och vill med det vi gör. Jag tycker att vi tog många små beslut som gör stor skillnad. Jag känner mig lugn och glad, allt känns väldigt bra. Vi kommer att göra en kanonbra föreställning på fredag det är jag övertygad om, men visst har vi mycket kvar att arbeta med; Sista scenen, alla scener för den delen, avslutningen, kanske ska det vara en avslutning med mer sting i? och arbeta mer med att göra föreställningen känslosam. Jag tror inte att vi behöver vara rädda för att tänka abstrakt – publiken går förmodligen igenom en likadan eller en liknande process som vi just nu. Jag tycker att första scenen är allra bäst, vi får slipa till de andra så att alla blir lika bra!

otäckt!

I Vygotskij i praktiken står det att fantasi och kreativitet är metoder som alla människor kan öva upp och detta stämmer väldigt bra överens med mig just nu. Jag har alltid velat ha klara tydliga svar på det jag gör, hör eller ser men nu tycker jag det är roligare och roligare med öppna frågor där jag får eget tolkningsutrymme. Jag arbetar med att tänka på saker på olika sätt och se saker utifrån olika synvinklar och det är skojigt!

Tyvärr känner jag mig lite krasslig så jag får ta och vila mig ordentligt i helgen, men hoppas att ni andra kan njuta och ha det skönt! Vi ses på måndag!

/Sara

performance

performance. tankar som vandrar. frågor. svar. nya frågor. eventuella svar. gamla idéer. nya tankar. avskalat. nyanserat. ku klux klan. lugn. uppror. jubel. facebook. applåder. performance. skönhet. känslor. ord. rörelser. scener. publik. utvecklande tankar. inte så utvecklande tankar. armani. förvirring. klarhet. skoj. allvar. skratt. snö. lycka. performance... performance!!

Vecka 2

En hel vecka har gått och tiden har rusat iväg. I måndags var det extra trångt på tåget till Göteborg eftersom jag hade med mig en hel papperskasse med skräp till skolan. Många nyfikna ögon vandrade ner i min vidöppna kasse – nyfikna i en strut tänkte jag!

Vi började veckan med att se en kortfilm som hette The delicious. En mycket märklig film som fick mig att känna mig ganska obekväm, trots underhållande scener fick magkänslan mig att hålla tillbaka skratten och istället väcktes känslor av obehag. Den var dock väldigt intressant att diskutera i ett sokratiskt samtal. Många av oss verkade ha upplevt filmen på liknande sätt men hade olika åsikter om vad karaktärernas handlande kan bero på och hur vi själva hade agerat i olika situationer. Samtalet gav mig möjlighet att gå djupare in i handlingen än vad jag hade kunnat på egen hand.

Med det skräp som vi samlade ihop under helgen byggde vi var och en ett samhälle utifrån olika temaord. Temat för mitt samhälle var gemenskap. Under arbetets gång var jag ganska fast i mitt tänkande kring hur mitt samhälle skulle se ut och vad det skulle representera. Jag hade svårt att se samhället på andra sätt än hur jag föreställde mig det. Självklart ändrades det då jag skapade vidare och uppfann sätt att utvidga mitt samhälle på, men de nya idéerna adderades till den tidigare idén om hur mitt samhälle skulle se ut. Mitt samhälle genomgick liksom aldrig någon förvandling under tiden då jag byggde det. Detta tänkte jag inte alls på under tiden jag byggde det men nu i efterhand är det något jag har funderat på och tycker det är synd att jag tänkte så enkelt och fyrkantigt. Med detta i åtanke fick jag mig en tankeställare när någon under redovisningen av mitt samhälle berättade om hur delar av mitt samhälle kan uppfattas som en fabrik med en hög skorsten som sprutar ut amerikansk ideologi. Vad jag anser att denna del av samhället representerar är en symbol för den starka gemenskap som ofta knyts i en nation, den är högt värderad och är grundad i en fast, stabil samhörighet av oss människor. Därför kändes det inte så bra att höra detta, även om jag förstår att det kan uppfattas på det sättet. Det var roligt att höra vad andra såg i mitt samhälle samtidigt som det är skrämmande att inse att andra uppfattar något som jag själv har skapat på ett så annorlunda sätt. Det var oerhört lärorikt att inse vikten av att se på saker på olika sätt.

Övningen med att bygga de här samhällena tycker jag har varit kanonbra, det har varit roligt att bygga och skapa och det var också väldigt intressant och roligt att utveckla sina tankar kring de olika samhällena när vi tillsammans diskuterade hur vi uppfattar våra olika skapelser. Det är skoj att spinna vidare på andras tankar och idéer och själv utveckla sina ”första” tankar kring samhällena. Genom att skapa mitt samhälle och att studera de andra samhällena har jag lärt mig nya saker om mig själv, som att det ibland krävs att jag tänker tyst för mig själv en stund för att vidareutveckla andras idéer och ibland kan jag vidareutveckla andras och mina egna tankar på en gång.

 

Efter den här övningen bildade vi mindre grupper där vi på något sätt med våra kroppar ska visualisera ett nytt tema. Av olika ord som vi samlade på oss under samhällsredovisningen kom vi i vår grupp först överens om ordet Regnbågsvärld. Vi spann vidare på det ett tag och hade flera olika idéer. Efter ett tag kände vi nog alla fyra att det tog stopp, vi kom inte vidare. Vi försökte spinna vidare på olika trådar som vi hade men bestämde oss sedan för att byta tema. Det nya temat är Skönheten och Odjuret och jag tror att vi alla är mycket nöjda med hur vi har utvecklat övningen. Vi har repeterat och ändrat under arbetets gång, flera saker har vi fått vidarearbeta men när vi gick hem i fredags tror jag att vi alla var nöjda med arbetet bakom vår gestaltning. Det ska bli roligt att visa upp vår och se de andra grupperna nästa vecka. Intressant att höra hur de andra grupperna tolkar det vi försöker ge en bild av.

I förberedelserna till de här visualiseringarna såg vi filmen Du levande, vilken är en sammansättning av många olika scener och sketcher. Jag tyckte det var bra att ha dessa i åtanke när vi skapade vår visualisering. Även om vi skapar utifrån egna tankar och idéer använde jag dessa olika scener som någon slags ramverktyg, liksom för att styra upp mitt eget tänkande kring vår sketch. Kanske är det så att jag behöver ramar som tankarna kan vandra inom- kanske är det bra? Kanske är det mindre bra? Jag har inte bestämt mig..

Jag vill poängtera hur skönt det är att det inte finns några rätt eller fel i det vi skapar, eftersom det inte finns några rätt eller fel som sätter stopp i tankeverksamheten fortsätter tankarna att vandra även efter lektionstid.

/Sara

Kursstart

En sammanfattning av kursens start är ett härligt virrvarr av färger, Sokrates, leksaker och tejp. Detta gestaltande arbete är ett välbehövt, skönt och roligt avbrott från de vanliga studierna. Istället för att läsa böcker och skriva olika texter har jag idag plockat med leksaker, tejpat med olika färger på golvet och skrivit storslagen poesi.

Eftersom jag inte vet hur de aktiviteter och saker som vi skapar ska användas senare i kursen är det tydligt att jag är i ett förvirrat stadium. Ett härligt förvirrande stadium!

Idag har vi börjat skapa egna små samhällen med hjälp av ordlekar och symboler i form av leksaker. Jag gillar tanken med att låta tankarna vandra fritt och att det inte finns något rätt eller fel. Vanlig undervisning handlar ofta om att lära sig ”sanningen” men med en sådan här metod får eleverna möjlighet att använda sin fantasi.

Jag har lärt mig om ett nytt spännande sätt att undervisa på, nämligen användningen av Sokratiska samtal. Dessa samtal tror jag kan vara användbara och kunskapsutvecklande i många olika gruppkonstellationer i många olika sammanhang. Det är intressant att läraren som samtalsledare har möjlighet att anpassa samtalen till eleverna och deras förkunskaper och sedan vidareutveckla både elevernas och sina egna tankar och synsätt. Jag tycker att det verkar vara ett väldigt inspirerande arbetssätt som jag kommer att vilja prova på i framtiden.

Jag skulle också vilja se på det sokratiska samtalet ur ett vidare perspektiv. Undervisningen i skolan är idag ofta baserad på debatter och argumentationer eleverna emellan. Jag tror att om man arbetar mer utifrån den sokratiska samtalsmodellen och kritiskt ifrågasätter varandras argument skulle nya infallsvinklar, tankar och idéer utvecklas. Elever ska ges möjligheten att ändra sina uppfattningar efter att ha lyssnat och tagit del av andra elevers tankar och synsätt och det är precis vad de sokratiska samtalen ger möjlighet till. Det ska bli spännande att arbeta vidare med detta!

Nu ska jag njuta av helgen och samla skräp/material till på måndag! (varför förklarar jag nästa vecka)

/Sara