final!

Blogginlägg för torsdagen 28 oktober

Redovisningsdagar

Så, så nära och så, så stressande. Det var tråkigt att vi kände oss stressade när vi skulle köra igenom gestaltningen med ljus. Vi hade nog alla räknat med att vi skulle få tid att först göra i ordning med bild, ljud och ljus och sedan kunna köra igenom hela gestaltningen precis så som vi ville framföra den på den riktiga scenen. Jag tvivlade dock aldrig på vår förmåga att prestera men efter all tid och allt jobb vi har lagt ner bakom gestaltningen skulle det vara tråkigt om osynkad ljussättning skulle förstöra för oss. Vid dagens slut gick jag hem med bubblande känslor av irritation, stress och ofullständighet.

Beträffande  torsdaggruppernas redovisningar var det väldigt roligt att se vad de hade gjort och hur de framställde ett samhälles berättelse. Teatergruppen var fantastiskt duktiga, de fascinerade mig! De gjorde alla detta för första gången och eftersom jag själv känner obehag för att spela sådana roller var det roligt att se att de ändå lyckades så bra. De var jätteduktiga och det kändes riktigt proffsigt. Eftersom det var första gången för dem och att de klarade det så bra får mig att inse att det är kanske inte helt omöjligt att jag skulle lära mig att känna mig bekväm i sådana gestaltningar heller. Kan de så kan jag... eller?

Jag tycker också att gruppen med planscherna med nio personligheter av sig själva var väldigt trevlig och intressant att titta på. Det var spännande att se vilka personligheter de hade plockat fram, jag fann två av de tre planscherna mer ljusa och färgrika än den tredje. Genom att titta på dessa kändes det nästan som att man lärde känna personerna, åtminstone till en viss del. Många bilder kände jag igen mig i och jag började fundera på vilka slags bilder jag hade valt om jag skulle göra samma sak. En väldigt inspirerande och rolig gestaltning! Kanske gör jag en likadan någon gång.

Blogginlägg för fredag29 oktober

Dagen med stort D

Som vi väldigt väl vet fick vi skjuta fram vår redovisning från morgonen till eftermiddagen. Egentligen tycker jag kanske inte att detta gjorde så mycket eftersom vi ändå fick tid att köra igenom ordentligt under lunchen. Vad som var aningens irriterande dock var att det kändes som att vi hela tiden blev gruppen som fick flytta på oss för att andra grupper skulle få sina viljor igenom. Det var tråkigt att schemat inte var mer välplanerat och organiserat. För mig (som är väldigt van vid att ha allt planerat och organiserat)blev detta väldigt stressfullt, men jag tror att det handlar om vad man är van vid. En liten känsla inom mig säger olika institutioner vid Göteborgs universitet jobbar, planerar och organiserar olika och det är säkert inget fel i det, men allt gick lite kors och tvärs i just mitt huvud.

Vår gestaltning gick jättebra! Det var kanonroligt (kändes som när jag hade showdansuppvisningar i unga år J)och det kändes som att allt satt. Med tanke på publikens reaktioner och kommentarer kändes det som att vi fick fram våra budskap (i förhoppning om att vi inte var alltför tydliga). Jag tyckte det var viktigt att framkalla olika känslor och tankar hos publiken och jag tror verkligen att vi lyckades. Jag upplevde det som att gestaltnigen var väldigt uppskattad och Kattis fina kommentarer efteråt gjorde att min stolthet växte över vårt arbete.  

De andra gestaltningarna var intressanta att se, men eftersom schemaupplägget inte var så planerat blev jag trött och hungrig och intresset dalade ibland. Jag tyckte det var en härlig upplevelse att gå in i rummet med det stora lapptäcket. Det var så vackert och såg väldigt inbjudande ut. En rolig idé att krypa under täcket och lyssna på alla dessa ljud. Jag började fundera över hur döva människor har det. Tänk vad mycket de missar. Eller gör de verkligen det? Många ljud var bullriga och surrande som till exempel trafikljudet. Men jag kom fram till att de missar nog något ändå, tänk vad tyst det skulle vara annars, även om många ljud är störande och jobbiga finns det många, många ljud som jag upplever helt motsatt. Och visst finns det charm i att höra trafikbuller, det är exempelvis ganska intressant att jämföra trafikljuden i Sverige och utomlands, skarpa svängar, tutande och skrikande tillsägelser. Installationen gjorde mig helt klart uppmärksammad på att ljuden får stor plats i våra liv.

Titta inte på mig, titta inte på mig, vad glor du på? Den upplevelsen var också intressant. En känsla av obehag kröp in i mig men jag kunde inte riktigt bestämma mig för vad installationen skulle berätta. Nu i efterhand har jag tänkt att det kanske faktiskt var känslor av ångest som kom krypande i mig när jag var i det där rummet. Jag tror att det hade varit ännu mer effektfullt om man hade varit helt själv där och sett alla de där ögonen stirra och ljuden i bakgrunden. Installationen var häftig!

Jag är väldigt nöjd med det arbete vi har gjort och glad över att ha varit en del av den här gruppen, som har fungerat otroligt bra. Jag har lärt mig väldigt mycket om mig själv, hur jag tidigare fungerade i en skapande grupp och hur jag skulle vilja fungera. Jag har övat på att ta mer plats än vad jag är van att göra och uttala mina tankar och åsikter istället för att mest sitta inne med dem. Allt blir mer intressant och roligt när man är riktigt aktiv, sen är jag en person som ibland behöver tänka kring saker ett tag innan jag skapar mig en uppfattning men jag har lärt mig att det är också okej.
Jag har också lärt mig mycket om hur en grupp bör arbeta för att det ska fungera. Det är viktigt att alla lyssnar på varandra och att alla är villiga att kompromissa.  Jag ska ta med mig dessa kunskaper och plocka fram dem när de behövs. Jag är glad att vi har arbetat med sokratiska samtal där jag har lärt mig att bygga vidare på andras tankar och föreställningar och att det är okej att ändra sin åsikt när jag blir övertygad om att andra sätt att tänka kanske är bättre eller mer passande vad det gäller olika saker.

Det ska bli roligt att komma ut på vfu snart, jag kan säkert använda mina kunskaper redan då. Jag tänker att det är viktigt att förtydliga för eleverna hur mycket man kan lära av varandra och framförallt hur mycket man kan lära tillsammans med andra. Att skapa olika saker så som vi har gjort i den här kursen gör att vi utvecklar varandras redan befintliga kunskaper, vilket jag tror kan användas inom många olika ämnesområden i skolan.  

Tack alla för ett gott samarbete!!

/Sara