En intressant vecka

Den här veckan har gått från att vi i måndags morgon stolt visade upp våra 4 olika gestaltningar i de smågrupper som vi arbetade i förra veckan till att vi nu arbetar tillsammans i en enda stor grupp.

Det var väldigt roligt att se de 4 gestaltningarna och något jag tänkte på var att trots att vi tillsammans har följt kursens aktiviteter och processer så skapade vi ganska olika gestaltningar. Kanske är detta inte så konstigt eftersom vi alla har olika intressen, bakgrunder och olika erfarenheter i bagaget, det var i vilket fall verkligen skoj att se, höra och själv få tolka.

Eftersom vi inte hade någon lärare som vi kunde redovisa för under måndagen gjorde vi en andra redovisning under onsdagen. Detta tycker jag var synd för jag tycker inte det kändes lika bra som första gången och jag tror att mycket av detta berodde på att överraskningsmomenten var borta. Jag kände mig också lite dämpad av att vi inte visste riktigt vad vi skulle göra. Jag uppfattade det som att vi hamnade lite utanför processen ett tag och hann glida iväg från den. Kanske var jag bara trött, trög och förvirrad.

MEN under onsdagen och torsdagen spånade vi tankar och idéer gemensamt i helgrupp. Det dök upp roliga, intressanta och konstiga idéer från de flesta håll, själv kände jag mig tom och fullkomligt idélös! Vi bröt ner de gamla scenerna och plockade russinen ur kakan. Sedan började vi baka en ny kaka med russinen i åtanke. I Leif Strandbergs text står det att kreativa processer är sociala och att det äger rum i interaktion med andra och det är just det vi arbetar med här, vi byggde vidare på tidigare tankar och förmågor. Vi delade in oss i fyra nya smågrupper för att lättare kunna utveckla nya scener. Jag ingick i gruppen som började fundera kring scenen om skönhetens vara eller icke vara. Vad är fint? - vad är fult? Stylisten i scenen är tydligen den som avgör.

När jag gick hem i onsdags kändes det inte helt bra, det var förvirrande, oroligt och upproriskt. Jag kunde inte få ordning i tankarna och det gick runt. Jag såg ingen början och inget slut. Föreställningen som då skulle vara om nästan en vecka kändes obehagligt nära.

Torsdagen var en lång dag som vi utnyttjade bra. Trots att vi är en så pass stor grupp är vi verkligen grymma på att organisera oss och få saker och ting gjorda! En stor guldstjärna till oss! Vi gick igenom scen för scen gemensamt och bollade med varandra. Det här tyckte jag helt plötsligt kändes jättebra!

Vi arbetade väldigt bra när vi var i små grupper men jag kände att tankeutvecklingen kring ”vår” scen i vår grupp hade stannat av, vi kom inte längre. Därför kändes det som att det var dags för er andra att komma in med idéer till ”vår” scen och jag ville också vara med och utveckla de andra scenerna. Det kändes helt enkelt väldigt bra när vi började arbeta alla tillsammans. Trots att torsdagen var lång, att vi blev trötta och tappade motivationen på slutet tycker jag att det var en väldigt bra dag. Engagemanget och intresset växte!

Torsdagens arbete skapade ordning och reda i mitt huvud och jag kände mig glad och inspirerad när jag gick till skolan på fredagen. På förmiddagen visade vi upp vårt utkast för Susanne som vi även bollade idéer med. Vi diskuterade hur vi skulle gå vidare, vad vi behöver tänka på och vad vi egentligen menar och vill med det vi gör. Jag tycker att vi tog många små beslut som gör stor skillnad. Jag känner mig lugn och glad, allt känns väldigt bra. Vi kommer att göra en kanonbra föreställning på fredag det är jag övertygad om, men visst har vi mycket kvar att arbeta med; Sista scenen, alla scener för den delen, avslutningen, kanske ska det vara en avslutning med mer sting i? och arbeta mer med att göra föreställningen känslosam. Jag tror inte att vi behöver vara rädda för att tänka abstrakt – publiken går förmodligen igenom en likadan eller en liknande process som vi just nu. Jag tycker att första scenen är allra bäst, vi får slipa till de andra så att alla blir lika bra!

otäckt!

I Vygotskij i praktiken står det att fantasi och kreativitet är metoder som alla människor kan öva upp och detta stämmer väldigt bra överens med mig just nu. Jag har alltid velat ha klara tydliga svar på det jag gör, hör eller ser men nu tycker jag det är roligare och roligare med öppna frågor där jag får eget tolkningsutrymme. Jag arbetar med att tänka på saker på olika sätt och se saker utifrån olika synvinklar och det är skojigt!

Tyvärr känner jag mig lite krasslig så jag får ta och vila mig ordentligt i helgen, men hoppas att ni andra kan njuta och ha det skönt! Vi ses på måndag!

/Sara