Vecka 2

En hel vecka har gått och tiden har rusat iväg. I måndags var det extra trångt på tåget till Göteborg eftersom jag hade med mig en hel papperskasse med skräp till skolan. Många nyfikna ögon vandrade ner i min vidöppna kasse – nyfikna i en strut tänkte jag!

Vi började veckan med att se en kortfilm som hette The delicious. En mycket märklig film som fick mig att känna mig ganska obekväm, trots underhållande scener fick magkänslan mig att hålla tillbaka skratten och istället väcktes känslor av obehag. Den var dock väldigt intressant att diskutera i ett sokratiskt samtal. Många av oss verkade ha upplevt filmen på liknande sätt men hade olika åsikter om vad karaktärernas handlande kan bero på och hur vi själva hade agerat i olika situationer. Samtalet gav mig möjlighet att gå djupare in i handlingen än vad jag hade kunnat på egen hand.

Med det skräp som vi samlade ihop under helgen byggde vi var och en ett samhälle utifrån olika temaord. Temat för mitt samhälle var gemenskap. Under arbetets gång var jag ganska fast i mitt tänkande kring hur mitt samhälle skulle se ut och vad det skulle representera. Jag hade svårt att se samhället på andra sätt än hur jag föreställde mig det. Självklart ändrades det då jag skapade vidare och uppfann sätt att utvidga mitt samhälle på, men de nya idéerna adderades till den tidigare idén om hur mitt samhälle skulle se ut. Mitt samhälle genomgick liksom aldrig någon förvandling under tiden då jag byggde det. Detta tänkte jag inte alls på under tiden jag byggde det men nu i efterhand är det något jag har funderat på och tycker det är synd att jag tänkte så enkelt och fyrkantigt. Med detta i åtanke fick jag mig en tankeställare när någon under redovisningen av mitt samhälle berättade om hur delar av mitt samhälle kan uppfattas som en fabrik med en hög skorsten som sprutar ut amerikansk ideologi. Vad jag anser att denna del av samhället representerar är en symbol för den starka gemenskap som ofta knyts i en nation, den är högt värderad och är grundad i en fast, stabil samhörighet av oss människor. Därför kändes det inte så bra att höra detta, även om jag förstår att det kan uppfattas på det sättet. Det var roligt att höra vad andra såg i mitt samhälle samtidigt som det är skrämmande att inse att andra uppfattar något som jag själv har skapat på ett så annorlunda sätt. Det var oerhört lärorikt att inse vikten av att se på saker på olika sätt.

Övningen med att bygga de här samhällena tycker jag har varit kanonbra, det har varit roligt att bygga och skapa och det var också väldigt intressant och roligt att utveckla sina tankar kring de olika samhällena när vi tillsammans diskuterade hur vi uppfattar våra olika skapelser. Det är skoj att spinna vidare på andras tankar och idéer och själv utveckla sina ”första” tankar kring samhällena. Genom att skapa mitt samhälle och att studera de andra samhällena har jag lärt mig nya saker om mig själv, som att det ibland krävs att jag tänker tyst för mig själv en stund för att vidareutveckla andras idéer och ibland kan jag vidareutveckla andras och mina egna tankar på en gång.

 

Efter den här övningen bildade vi mindre grupper där vi på något sätt med våra kroppar ska visualisera ett nytt tema. Av olika ord som vi samlade på oss under samhällsredovisningen kom vi i vår grupp först överens om ordet Regnbågsvärld. Vi spann vidare på det ett tag och hade flera olika idéer. Efter ett tag kände vi nog alla fyra att det tog stopp, vi kom inte vidare. Vi försökte spinna vidare på olika trådar som vi hade men bestämde oss sedan för att byta tema. Det nya temat är Skönheten och Odjuret och jag tror att vi alla är mycket nöjda med hur vi har utvecklat övningen. Vi har repeterat och ändrat under arbetets gång, flera saker har vi fått vidarearbeta men när vi gick hem i fredags tror jag att vi alla var nöjda med arbetet bakom vår gestaltning. Det ska bli roligt att visa upp vår och se de andra grupperna nästa vecka. Intressant att höra hur de andra grupperna tolkar det vi försöker ge en bild av.

I förberedelserna till de här visualiseringarna såg vi filmen Du levande, vilken är en sammansättning av många olika scener och sketcher. Jag tyckte det var bra att ha dessa i åtanke när vi skapade vår visualisering. Även om vi skapar utifrån egna tankar och idéer använde jag dessa olika scener som någon slags ramverktyg, liksom för att styra upp mitt eget tänkande kring vår sketch. Kanske är det så att jag behöver ramar som tankarna kan vandra inom- kanske är det bra? Kanske är det mindre bra? Jag har inte bestämt mig..

Jag vill poängtera hur skönt det är att det inte finns några rätt eller fel i det vi skapar, eftersom det inte finns några rätt eller fel som sätter stopp i tankeverksamheten fortsätter tankarna att vandra även efter lektionstid.

/Sara